>Det är tur att Sverigedemokraterna har pepprat hela mitt bostadsområde med ”SD-Kuriren” inför kyrkovalet, så att vi kommer ihåg att rösta. Om det inte skulle räcka med själva påminnelsen, har de skrivit ett slags hotmeddelande som första rubrik: ”Sverigedemokraterna knackar på riksdagsporten”. Kyrkovalet må låta som något ur en gammal Emil-bok, men det kan samtidigt bli Sverigedemokraternas trampolin.
Jag och Tofflan har faktiskt alltid röstat i kyrkovalet, vilket gör oss till udda fåglar i vår åldersgrupp. Men betänk: Svenska Kyrkan är en av försvinnande få kyrkor som tolkar kärleksbudskapet med kärlek, som redan har välsignelseceremoni för samkönade par och som representeras i prideparaden. Det är också den kyrka jag har vuxit upp i och sjungit: ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du”. Någon gång ska jag skriva något som visar hur fantastiskt det ändå är, och hur kyrkan inte är så långt ifrån oss som vi kanske kan tro. Det kan fortsätta gå framåt om tillräckligt många röstar, eller börja gå bakåt om vi inte bryr oss.
Även om jag själv faktiskt bryr mig om hur det går för Svenska Kyrkan, är det inte bara den som påverkas av valets utgång. Ju större främlingsfientliga homofobpartier blir i kyrkovalet, desto mer börjar folk tro att de är några att räkna med – och därmed rösta på. Jag brukar inte hålla på med uppmaningar, men om jag kan få någon att gå och rösta som inte skulle ha gjort det så gör jag ett undantag. Alla Svenska Kyrkans medlemmar över 16 år kan rösta på söndag. (Vet ni hur många 16-åringar som är sverigedemokrater?)
