>Jag är hemma och det sorlar inte längre kring mina öron. Det ekar inte längre av alla intervjuer som färdas genom båsväggar av wellpapp mellan vilka otaliga författare svarar på frågan ”hur fick du idén till den här boken”. Det är ungefär som när Pride är slut, och man vaknar av att man varken har en regnbågsboa i näsan eller Lili och Susie i öronen. Tomt, men ganska skönt.
Bokmässan har minst sagt varit en upplevelse. Myllret av små och stora bokförlag, serietecknare, skrivarskolor, studieförbund och bibliotek upplyste mig plötsligt om vilken enorm bransch jag har hamnat i, och vilken tur jag har haft som har hamnat på förlaget med montern där folk trängs som allra mest. Det är inte bara ett förlag med trånga montrar, utan även ett förlag där de lyckas få varenda liten debutant att känna sig lika viktig som Jan Guillou och Liza Marklund, vilket man måste säga är en bedrift. Själv blev jag intervjuad på piratscenen två gånger om dagen av Fredrik Belfrage (jag har hört att det är en liten video på väg) och fick till min stora glädje, och förlagets milda förvåning, en signeringskö efter varenda intervju utom två. En gång blev jag nämligen intervjuad precis före Mark Levengood, vilket fick till effekt att alla flatorna satt kvar tills även han hade talat färdigt och tog plats vid signeringen. ”Vi glömde ta hänsyn till homoeffekten i schemaplaneringen”, konstaterade Ann-Marie när det hände. Vid min sista signering blev det ingen kö heller, för då var alla mina böcker slut. Även detta mottogs med viss uppståndelse av detta entusiastiska förlag, för enligt dem är det inte så vanligt att debutanter säljer slut på mässan.
Jag har ätit hemskt dyr gratismat, pratat skrivande med andra skrivande människor och kommit hem med flera kilo tyngre packning än jag kom dit med. Jag har även lärt mig en del om namedropping och utvecklat flera teorier kring detta. Just nu filar jag på en kortare svada jag kan leverera vid behov, där jag kan inkludera både Jan Guillou, Unni Lindell, Fredrik Skavlan, Fredrik Belfrage, Mark Levengood, Sara Kadefors och Annika Lantz. Ni får den imorgon.
Sist, men verkligen inte minst, fick jag äran att träffa flera av er bloggläsare och en del som hade läst boken när den låg ute på nätet. Det är er jag borde namedroppa, för det var ni som gav hela mässan diamantkant.
0 svar
>Ett ord: fanvadgrymtsara!
>Grattis till taberaset!
>Hej Sara, grattis så himla mycket. Det är så fantastiskt kul att det går så bra för dig – Tyvärr missade jag bokmässan och möjligheten att flirta med dig, men jag antar att du hade händerna fulla ändå;-) Se till att komma ut med en ny bok till nästa år, så gör jag ett nytt försök!