>Jag rekommenderar alla att ha en releasefest. Om ni inte har skrivit en bok; skriv en låt, en novell eller i alla fall ett litet julrim, och se till att fira det ordentligt! På Momma samlades igår en heterogen klunga personer för att fira det faktum att Udda på tre år har gått från att vara ett anonymt och namnlöst manus i min dator till att stå i butikshyllorna för världen att se och bedöma. Detta firande överträffade helt och hållet mina förväntningar. Jag vet inte precis hur många som kom till slut, men den vackra personalen på Momma hade bullat upp med 40 smörgåsar som helt klart tog slut. Jag vill verkligen, återigen, tacka alla som kom och gjorde kvällen så glad och fin!
Den som grämer sig över att ha missat mitt tal, kan härmed slappna av. Jag minns inte riktigt vad jag sa, men det var säkerligen osammanhängande och utan riktig substans. Som tur var hade vi talproffset Ola Lauritzon som vet hur man klingar i ett glas, Tofflan som höll sitt löfte och klämde ur sig ett gäng fina ord, kollega J som förklarade min inverkan på hans intresse för grammatik och sist, men inte minst, mamma som kanske gjorde det finaste framträdandet av alla och läste högt ur ett alster jag tydligen skrev när jag var tio. Jag har begärt ut hela detta 19 år gamla skrivhäfte, så om ni vill ska jag presentera hela historien för er inom kort.
Tyvärr glömde jag att se till att leja en fotograf, så jag har knappt en enda bild av hela spektaklet. Om det är någon som har foton, mejla dem gärna till sara@qx.se så att ingen behöver lida brist på visuellt deltagande!
0 svar
>Har inga foton tyvärr, men vill tacka för att du bjöd in även bloggläsare, trots deras vindjackighet… Din mamma var supersöt när hon läste och shit vilken språkbehärskning du hade redan när du skrev om tornet och spökena! Galet imponerande, säger jag som har en kreativ, skrivande och välformulerad elvaåring (så jag har nåt att jämföra med). Tyckte det var extra roligt att det var så blandat, med folk som såg ut som dem man tänker sig när du skriver om ankdamm och klubbande o så där (många överarmar som fick mig att längta tillbaks till styrketräningen på gymet kan jag säga), men också släktingar och andra man inte visste hur de hörde dig (som jag, antagligen). Supergrattis igen, och jag kommer att låna ut din bok prontissimo, känner jag.
>Det låter superhärligt!