>Med ypperligt sällskap begav jag mig i förrgår till QX Gaygala i stället för att idka min vanliga kvällsundervisning. Det började med att vi missade bussen med en hårsmån och ställde oss och väntade på nästa. På busshållplatsen stod även ett par andra misstänkta homosar, som vinkade in en taxi som vi frågade om vi fick dela med dem. När vi rullade iväg sa taxichauffören att vi skulle komma att få betala dubbelt eftersom vi uppenbarligen inte kände varandra, vilket ledde till några mycket högljudda och harmsna minuter tills chauffören från Taxi Kurir svängde in vid Cirkus och gav bögarna ett kvitto på 103 spänn för resan, och oss ett kvitto där det stod kl 20:48-kl 20.48 103 kr. Eftersom vi varken ville bli överkörda eller inleda kvällen med bråk på öppen gata med okänd chaufför, betalade vi och önskade honom en trevlig personlighet… jag menar kväll.
På galan placerades vi lyckosamt bredvid ytterligare ypperligt sällskap i form av Moa Svan x 2 (om ni undrar vad min egen bordsdam heter så är det alltså Sarax2/2 enligt vanlig hederlig matematik) vilket utgjorde hälften av kvällens behållning. Vårt bord kunde kanske rent objektivt kallas förlorarbordet eftersom ingen av oss vann ett endaste pris, men ska man vara sådär objektiv måste man nog också nämna att vi även hade det charmigaste bordet. Eller mest ironiska, jag vet inte riktigt var gränsen går.
Mitt i galan kom jag på varför vi var där. Det var när Shirin från dokumentären ”Sämre än djur” fick QX hederspris och rysningarna längs ryggen avlöste varandra. Glittret och perukerna bleknade just då, i jämförelse med modet hos någon som inte böjer sig för hot och våld från familjemedlemmar som försöker bestämma vem man ska älska. Ja herregud. Andra och ytligare höjdpunkter får lov att vara Mona Sahlins framträdande med sin röda väska och Maria Montazamis korrekta uttal av mitt namn. Det är svårt att säga, nämligen, de flesta är övertygade om att jag heter Lövenstam och Maria Montazami har härmed min nyfunna respekt.
Taxichauffören som körde oss därifrån var trevligare än den som körde oss dit. Mellan Cirkus och T-Centralen hann vi avhandla det mesta från det politiska läget i Irak till den framgångsrika musikkarriär som han ägnar sig åt när han inte kör folk från galor. Däremot ville han inte köra oss ända till pendeltåget, troligtvis för att han var skraj för de läskiga, blinkande ljusen från snöröjningen, så vi fick lubba sista biten och hamnade med andan i halsen på tåget precis innan det rullade iväg. Jag skulle gärna fortsätta berätta om min natt, men nu har jag kommit upp i 2636 tecken och det var just så många jag hade avsatt för den här rapporten.
0 svar
>uppdatering 😀
>Sara Lövestam (vilket jag försäkrar dig att jag hade uttalat helt korrekt om det här hade varit ett muntligt samtal), hjälp mig!Eftersom du har skickat in manus till förlag innan, skulle du vilja berätta hur du gjorde med att markera din upphovsrätt och så?Helst idag, om det går. Ursäkta den obefintliga framförhållningen./Evelina
>Shirin är en hjältinna. Ett stort mod, större än vad man ens kan föreställa sig. vad roligt att hon fick pris. Det var hon värd tusen gånger om.
>Du skulle passa mycket bättre med Izza waljus sveriges kända strippa ifrån mammas pojkar mer en den där tjejen hon är med nu.Jag skulle mycket helldre se er två tillsammans.
>Evelina: jag är ledsen att jag svarar så sent, och dessutom inte har något bra svar… Jag markerade helt enkelt ingen upphovsrätt. 🙂 Jag tänkte att om någon, mot förmodan, skulle sno mitt manus, så har jag det sparat i min dator där de gamla versionerna är datummarkerade. Jag tror inte att det är så viktigt att upphovsrättsmarkera manus, dels med tanke på den digitala arkiveringen och dels för att det helt enkelt är väldigt ovanligt att någon snor en annan människas romanmanus. Idén, däremot, kan de kanske sno. Och den är svårare att upphovsrättsskydda.Anonym: Tack, tror jag… Jag delar inte helt din åsikt, tror att både jag och Izza hellre dejtar någon annan än varandra. Men tack för omtanken!