>På inrådan av en läsare har jag numera en fanpage* på facebook. Jag har även själv blivit ett fan av mig själv, gillat att jag har blivit ett fan av mig själv samt kommenterat att jag gillade mitt eget fanskap av mig själv. Jag funderar över hur man gjorde sådant för tio år sedan, eller för femtio. Var man rik kunde man förstås beställa en staty av sig själv, eller en runsten (även om det inte fyllde det där behovet av metagillande). Men för pöbeln återstod att utbrista ”åh, vad jag gillar mig” och hoppas att någon skulle höra och skicka vidare, så att orden fick hänga kvar i verkligheten i några ytterligare sekunder. Klickar jag ”gilla” på Facebook, däremot, så vet alla för evigt om jag till exempel uppskattar det faktum att en brud har fått ett mystiskt ägg i sin virtuella bondgård. Förr i tiden var man tvungen att 1) ha en vän med en äkta bondgård vilket innebär massor av jobb (det vet jag för det har jag sett på bonde söker fru) 2) hoppas att denna hårt arbetande vän faktiskt lyckas hitta ett äkta mystiskt ägg, vilket dels är svårare än man kan tro och dels aldrig ger någon annan utdelning än någon typ av djurunge eller en omelett (på Farmville har jag förstått att ägg kan innehålla allt från grepar till adaptrar) och 3) pulsa genom snön ända hem till människan ifråga för att uttrycka sitt gillande. Jag undrar hur man egentligen hann med allt förr i tiden, när så små göromål upptog så mycket tid. Jag undrar varför det känns som om folk ändå hade mer tid förr i tiden.
*en fanpage, för den som inte är så insatt att hen har en egen virtuell farm eller så, är en sida på facebook som är lite av en hybrid mellan en gruppsida och en personlig sida. Som den påpassliga bloggkommentatorn påpekade, så är en fanpage bra eftersom man kan lägga till den på sin egen facebooksida även om man inte känner personen ifråga.
0 svar
>Hejsan!jag tror att människor nuförtiden spenderar tiden annorlunda.Jag är själv bonnjänta från Hälsingland från grunden och vet vilket slit de har. jag valde att flytta för att slippa slita, men märker å andra sidan att stockholmare mm är minst lika upptagna med facebookande, dokusåpor på teve, springa på spa och inte minst jobba.Idag bor jag på landet utanför Tumba och har hittat mitt eget sätt att leva. Inget stress, teve ibland och internet i lagom mängd.Ha det
>Att förklara den här typen av fenomen för den oinsatta tror jag är snudd på omöjligt. Jag fick frågan häromdagen vad Twitter egentligen är för något. Det roliga var dock att hon trodde att hon trodde att hon redan visste vad det var: "Men det är väl när man skickar meddelanden till varandra från mobilen?"Nej Anna, det kallas sms …:)
>Ok, jag skrattade just högt till mig själv av att läsa detta inlägget. Är det bra eller dåligt, månntro?Nu till något helt annat. Jag sitter och fiflurar lite över allmänt filosofiska saker. Oftast har jag en klar åsikt, som make sense. Men det finns en sak jag inte kan få gå ihop, och det stör mig att det inte går. Då jag vet ganska säkert att det ligger dig varmt om hjärtat tänkte jag att du kan få spinna vidare.Det hela handlar om kön och icke kön kan man säga. Jag är starkt motvillig till kategoriseringar. Jag tänker att det egentligen inte finns kön, bara olika människor. Att man lika gärna (eftersom människor tydligen behöver grupper och olika tillhörigheter) skulle kunna dela in människor i (tex) karaktärsdrag. Men hur mycket jag än vill säga att det inte finns kön så finns det ju, främst i sexualitet. Om vi tar dig som ett exempel så blev det uppenbart jobbig när du dejtade trollet. Jag fick en tanke om att man skulle kunna byta fokus. Istället för att folk är hetero-, homo- eller bisexuella säger man kvinno- mans- eller blandsexuell. Alla som tänder på kvinnor, oavsett eget kön eller icke-kön, skulle då bli kvinnosexuella. Att man bara lägger fokus på målet. På så sätt hamnar inte folk mellan stolarna. Men då har man delat in det i kön ändå. Det blir en cirkel där motsägelsefulla argument varken slår ut eller förenar varandra!
>Jag vill gilla det här inlägget 😉 Nu har jag blivit ett av dina fans iaf och jag tror jag ska gilla den aktiviteten 🙂
>maybe babeee
>Din bok "Udda" verkar hur bra och rolig som helst! =)