>endast Globen är naken

>Utanför mitt fönster åker folk upp och ned för Globens rutiga yta i den där bollen ni vet, SkyView heter den bestämt. Som ett bröstlyft, tänker jag filosofiskt, hissas den lilla nippeln upp åt skyn, för att ändå till slut och obönhörligt dala mot marken. Gång på gång utspelas detta drama utanför vårt lärarrum. Inne diskuterar vi vilt och entusiastiskt huruvida pronomen skulle gå att komparera, ute åker människor upp för att titta på snöfylld luft från 130 meters höjd. Kanske som en bröstvårta, kanske som en molusk, det är i alla fall svårt att inte associera till någon enda typ av pillvänlig utväxt.

Vad beträffar min mentala status har jag helt hamnat i vårläge. Flingorna mellan mig och jättebysten vill kanske opponera sig, men de är små och förvirrade som vilsna mygg och dessutom på andra sidan fönsterglaset. Varje vår kommer jag nämligen på att livet handlar om mer än vad vi måste, och varje år känns det som om jag inser det för första gången. Den här gången tycks det rendera i ett absolut icke kommersiellt gångbart skrivprojekt, ett som får mig att fnittra förtjust på tunnelbanan och anteckna saker på handryggen som om det (skrivprojektet) gång på gång raggade upp mig och gav mig sitt nummer.

Helst vill jag sitta här och vulgärt fläka ut förälskelsen i mitt nya skrivprojekt, och den enda anledningen till att jag inte gör det är att det är bättre att kanalisera allt rakt in i nämnda projekt. Men jag kan säga att det kanske är det nördigaste jag någonsin skrivit; alla som exempelvis uppskattade mitt tips om att komma ut genom att skriva julrim på sapfiskt versmått kommer att bli nöjda. Om betuttelsen övergår i ett förhållande och det hela materialiseras, alltså.

På andra sidan Globen skottar de snö. Jag ser inte en enda livlina. Det måste de rimligtvis ha, säger vi förnuftigt till varandra i lärarrummet och kisar gemensamt mot taket på Quality Hotel Globe. Nåväl, det är i alla fall inte 130 meter över havet, kanske bara 80. Kanske har de något att bevisa, gubbarna där ute. Men troligtvis har de bara gömt sina linor så att vi inte ser dem. För att de ska få sig en ordentlig show, lärarna på skolan mittemot.

0 svar

  1. >Jag vet precis vad du menar! Jag är också full av vårkänslan att livet är Mer – i mitt fall tar det sig uttryck genom en planerad tvåmånaderssabbat i april och maj då jag inte ska jobba utan göra alla de där andra, viktiga sakerna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster