>Det finns en man som sitter vid våra tvättstugor. Han har en barnvagn och papper och penna, och han sitter där nästan varenda gång jag går förbi på väg till pendeltåget. Jag har hela vintern tänkt att han skriver på något, att han har ett litterärt projekt som han tidigare inte kunnat ta tag i och att han nu äntligen får utlopp för sina kreativa lustar under föräldraledigheten. Mina romantiska drömmar om hans skrivande kan nog rentav vara en anledning till att jag själv bestämde mig för att ta tjänstledigt i april för att skriva. Men igår, eller om det var i förrgår, hade jag inte lika bråttom till tåget som vanligt. Jag saktade in och sneglade på hans frenetiska aktivitet. Det var sudoku.
Idag löste han korsord. Han sitter inte alls där med en skrivbok han köpt för näst billigaste pris i stället för billigast för att ge sitt skrivande tyngd. Med påskriften ”Min första roman. Av: Peter Svensson”. Nej, han löser sudoku och korsord, funderar över om fyran ska vara i nedersta vänstra hörnet eller i mittenrutan. Det är säkert skönt. Och jag tänker: om illusionen inspirerar har den ändå fog för sin existens. Sedan skriver jag in honom i ett manus, mannen med korsordet. För att liksom ge verkligheten fog för sin existens i det som illusionen inspirerade till. Det kallas symmetri och det är vackert.
0 svar
>Jag måste bara skriva att din bok växer med tiden. DU har väl redan fått alla upptänkliga kommentarer så det ska jag inte ge mig in på men jag ville i alla fall att du ska veta att den lever kvar inne i huvudet på en som går omkring i leriga stövlar och funderar på livet. Ta inte illa upp, men den blir bättre, i alla fall för mig, när den får mogna lite. Ha nu trevligt i ditt skrivande under april!
>Åh, fint inlägg!