>jag bloggar, alltså finns jag

>Den blå himlen påminner mig om att jag har en ganska så blå blogg. Eller var det min systers sms: ”tänkte bara berätta att jag har börjat skriva min uppsats och då kan det vara skönt ibland att ta en paus och läsa din blogg…” Eller kanske bloggkommentaren: ”Alltså, det är ju jättekul att du har fullt upp och sådär, men jag (och många andra) saknar dina blogginlägg…” Jag gillar de taktfulla sätt ni ibland påminner mig om att mina blogginlägg är önskade. Och jag gillar hur ni understundom spinner vidare på mina egna tankegångar och ibland breddar min egen horisont, men ibland helt enkelt väljer mitt kommentarsfält som forum för allmänna funderingar. Är det konstigt att man blir lite hedrad, när man har skrivit ett inlägg om ett skåp och får kommentarer om melodifestivalen, lesbiska festivaler och en skopa rak, hederlig kärlek? Jag borde verkligen skriva lite oftare och ge tillbaka så mycket jag bara orkar. Samtidigt som jag skriver färdigt nästa bok, redigerar två andra skrivarbeten, jobbar heltid och inte bränner ut mig förstås.

För att inte få för mig att livet består av deadlines, var jag förra helgen hos min pappa och byggde möbler i stället. Med en sticksåg i näven och myggmedeldoft i näsan (jag glömde först sätta myggmedel i svanken, som sedan mycket riktigt var alldeles bucklig i några dagar) får man välbehövda perspektiv på livet och koncentrerar sig mest på att såga rakt, räkna centimetrar och springa över förgätmigej för att hämta tumstock och skruv. Jag skrev ingenting den helgen, jag säger det med viss triumf. När jag kom hem satte jag mig och började sy på kläderna jag tänkte ha när jag fyller 30. Jag kände mig som en sån där bondmora som är som en hel karl, ni vet. Som ystar sin ost och kardar sin ull ända in i de hemsnickrade vedlårarna. Sen åkte jag hem och började surfa bostadsrätter på hemnet.se igen, som för att balansera.

Det är länge sedan nu som jag gjorde mig fri från bostadsvisningsberoendet, men nu har det slagit till igen. Lummigt område, säger annonserna. Kvällssol, originalparkett, helkaklat. Och spännande planlösning. Det kan betyda nästan vad som helst, men oftast betyder det att man har satt upp en vägg någonstans och skapat sådant som ett sovrum som man måste gå igenom för att komma till vardagsrummet, en köksö som samtidigt är ett skötbord, eller ett hörn med så snäva vinklar att en mer kreativ mäklare skulle kalla det ”hemmets navel”. Åh jag vill ha ett hem med en navel, särskilt om naveln är en balkong i söderläge och funkisluckor i original. Samtidigt som jag vill komma ihåg att balkong i söderläge och funkisluckor i original ingalunda är det mest grundläggande för att en människa ska bli lycklig. Det är en knepig balansgång det där.

Min syster ringde mig idag för att kolla om jag levde. Jag tar det som att jag ska uppdatera bloggen lite oftare. Härnäst kommer ett inlägg om vad som har hänt med mitt lokala Coop Forum. Vad sägs om en sådan cliffhanger – jodå, något har man lärt sig från alla skrivarkurser man i ilska googlade upp efter ens hundrade refuseringsbrev och visserligen aldrig gick men ändå sög i sig via kursbeskrivningen.