>texten är släppt

>I söndags skickade jag in den slutgiltiga versionen av min nästa bok. ”Tvåan”, kallas den på boklingo. Enligt kännare i branschen kommer den i och med att den är min andra roman att sågas, frågan är bara hur mycket.

Även om folk kallar den ”tvåan” och den redan är numerologiskt utdömd, kallar jag den ”I havet finns så många stora fiskar” och ser den som en vacker liten individ, likt en god mor med ett mellanbarn. Jag har fem månader på mig att försöka beskriva vad den handlar om, helst i ett par sammanfattande meningar som går in mellan en radiopratares utandning och ett nyhetsinslag. I mars kommer den ut, med ett omslag som snart är färdigältat och en baksida som på något omöjligt sätt ska sammanfatta hela historiens essens. Jag ser fram emot recensionerna (med ett litet förbehåll gällande det där som kan hända med tvåor) för de kommer att tala om för mig vad boken handlar om.

Om ni har pillat och petat på något i ett års tid, strukit och läst om, pressat ut, skrivit om, blundat och lyssnat och till slut bestämt er för att det var färdigt, så vet ni vad det innebär att inte ha distans. Jag har ingen aning om vad den här texten är för någon som inte levt i den ett år. Jag har fortfarande ingen aning om hur jag ska läsa Udda. Men nu har jag öppnat näven och släppt min text. I fem månader ligger den i limbo, sedan tillhör den er.

ps. Om man vill läsa det första jag kläckt ur mig om ”I havet…” kan man gå in på vildsintbloggen som gjorde en liten intervju med mig häromdagen.