>Flyttreflektioner på pendeltåget, onsdag

>Och så förstås all den där skiten som kommer fram. När jag skaffade mitt gröna skåp (någon gång ska ni få se en bild, jag vet att jag har lovat) gick jag lyckligtvis igenom de flesta av mina papper, arkiverade en tiondel och slängde resten. Men det ploppar ändå upp saker. Brevet jag för tio år sedan skrev till mitt ex när allt jag gjorde var fel. Ett signerat och bevittnat kontrakt med min syster om att hon aldrig ska börja röka. Lappar som skickats mellan mig och mina medstudenter på grundkursen i svenska typ 2004. Och så fyra tatueringstidningar som jag lånade av min pojkväns bror år 1998. Dem hade jag lovat att lämna tillbaka, jag blev noga informerad om att såna där tidningar inte var billiga. Så när jag nu hittade dem i bokhyllan, fick jag förstås samvetskval och letade upp expojkvännen på Facebook.

Jag: Något försenad undrar jag om du vill ha tillbaka dina tatueringstidningar? Jag minns att jag nogsamt lovade att lämna tillbaka dem, och även om det nu har gått tolv år kan jag inte med att bryta mitt löfte. Det är fyra stycken tatueringstidningar, eventuellt var det din brors…

Han: Haha, dom kan du behålla! Men jag uppskattar din vilja att göra rätt efter 12 år.

En klump i magen mindre, alltså. Och jag har adressändrat, raggat ypperlig flytthjälp till på lördag, jag har flyttat telefon, packat hälften av bohaget, och jag har fixat flyttbil (vilket visade sig inte vara det lättaste med fem dagars framförhållning). Vad är det mer man ska göra? Jag tittar på flyttkartongerna, som tryckts med en praktisk checklista på ovansidan. ”Meddela portvakten”, står det. ”Registrera flyttningen hos pastorsexpeditionen.” Jag rynkar pannan och undrar vilket århundrade de kommer från (tycker ni inte att den lilla frasen hade större effekt när det fortfarande var 90-talet?). Jag får svaret när jag studerar kartongens sida, där man ska kryssa för vad den innehåller. Ingen ruta för ”dator”. Ruta för ”grammofonskivor”.

Flyttkartongerna är, även utan de tryckta listorna, objekt för reflektion över tidens tand. De tidigaste dateras till tiden då mina grannars barn var barn – och då snackar vi 70-talister. Deras namn är överstrukna och ersatta med våra. Saras framtidslåda. Kök -99. Gardiner och böcker -00, tyg -01, ytterkläder och telefon juni -03. Det var uppenbarligen 2003 jag noterade att jag flyttade så ofta att jag skulle behöva notera även månad för att inte förvirra mig själv vid nästa flytt.

Tanke: Det finns de som köper helt nya flyttkartonger när de flyttar. Efter flytten säljer de dem på Blocket. De får plats med andra saker i förråden.

ps. Jag har noterat önskemålet om att i auktionssvepet inkludera en utauktionerad dejt med undertecknad. Jag ska tänka på saken, och om det visar sig att mitt enda förbehåll är skräcken för att få veta mitt värde i pengar är det inte omöjligt. Om intresse finns, vill säga.