>Flytten, del 1

>Min flytt har präglats av hjälpsamma vänner och min beundran för dem och för min egen butchighet. Så långt inget udda. Däremot har den utmärkt sig gentemot andra flyttar på två sätt: Fyrklövrarna och sängkuppen.

För ni vet hur det är när man flyttar papper. De första läser man noga, försjunker kanske rentav i dem och springer iväg för att högläsa några ord för tofflor eller syskon. En gång ringde jag Yllet och reciterade en dikt jag tydligen skrev i Tanzania för tio år sedan. När pappershögen inte blir mindre för det, blir man förr eller senare mer rationell och bedömer snabbt efter ett enda kriterium: ska det sparas? I det sista stadiet lastar man bara papper, och tänker ”flytthjälpen kommer om två timmar, jag får sortera det här en annan dag”. Jag var i det sista, stressade stadiet när två A4-kuvert som jag i ryslig fart sorterade som ”kolla upp senare” (dvs min enda sorteringshög) visade sig vara en tillfällig press för fyrklövrar. Resultatet blev att ett trettiotal pressade klöverblad yrde över hela mitt golv och packade, opackade och halvpackade lådor täcktes av ett fint lager lyckoklöver. Det var vackert, och det var olägligt. Alla som någonsin har plockat upp dussintals pressade fyrklövrar från oländiga bohagslandskap vet att det kräver lugn och precision. Till slut var de flesta i alla fall inplockade och lagda i en tillbörlig press, men under hela flytten hittade folk nya fyrklövrar, och på mitt gamla golv ligger de nu fortfarande söndertrasade, som en påminnelse om gamla tiders bruk av älggräs.

Hoppsan, nu blev jag avbruten av ett mejl som sa att jag är nominerad till Stora Kulturbloggpriset i kategorin ”Övrigt”. Mitt reflekterande sinnestillstånd kan inte hantera det, jag får övergå till att känna mig smickrad en stund innan jag kan fortsätta. Jag har inte röstat på mig själv, men jag har i alla fall tillräcklig okoll på Jante för att lägga in en länk där man kan se hur man gör!

Sådär, åter till flytten. Fyrklövrarna blev alltså årets konfetti, sängkuppen gick ut på att vi vid andra vändan med den enorma flyttbilen även tog med oss min säng och åkte med den till Ikea. Det var nämligen nästan tre månader sedan jag köpte den, och min initiala känsla av att den nog var lite för hård hade hållit i sig under alla dessa tre månader. Det var dags att utnyttja Ikeas erbjudande om tre månaders öppet köp. För att göra det lite svårare för oss, hade vi även packat in Tofflans enorma palm i flyttbilen, och lagt den ned för att den inte skulle välta och sprida jord och palmblad över hela bohaget. Eftersom det ändå dråsade ned lite jord på golvet när vi lade den ned (alltså vi snackar sjukt stor palm, i sjukt tung kruka som för en vanlig dödlig knappt går att rucka, och det är snart dags att vi börjar kalla Tofflan för Atlas med tanke på hennes prestationer då hon bar ned nämnda palm för tre trappor och hivade in den i flyttbilen), fick jag klä resten av bilen med sopsäckar, varpå vi försiktigt lade ikeasängen på dessa och hoppades på det bästa.

Vad hände sedan? Blev sängen jordig och förgjord? Vad lyfte Tofflan sedan? Vad sade de på Ikea? Vem klämde på min rumpa och vad var det egentligen jag gjorde som var så butchigt? Missa inte den spännande fortsättningen. Imorgon.