>utdrag ur mitt inre liv

>Ibland slås jag av en skum rädsla för att någon en vacker dag ska tvinga mig att leva i en heterosexuell relation. En vag ångest jobbar sig upp, när jag till exempel läser om sperma. Eller ser heteroparen gå arm i arm från tunnelbanan. Där går de hem med varandra, tänker jag, och tjejerna måste ligga där och acceptera att de inte får känna den lilla ljumskrörelsen hos en annan tjej, att ljudet de måste lyssna på när de har sex är något i stil med ”uff”, att den enda brudhud de får tillgång till är deras egen, att de måste böja huvudet skitlångt bakåt när de hånglar … När de kommer och ska hämta mig ska jag kämpa emot, tänker jag någonstans långt bak i huvudet, och det mer rationella längre fram måste påminna mig: Det är ingen som ska komma och hämta mig. Och de som är heterosexuella gillar det där.

”Utom kanske att böja huvudet bakåt när de hånglar, det finns det väl ingen som gillar?” säger bakhuvudet lite mer artikulerat än bakhuvudet vanligtvis formulerar sig. ”Nu är du normativ”, svarar pannloben. ”Du kan för bövelen inte utgå från att ett heterosexuellt par per automatik kommer med en avsevärd längdskillnad, och att flatpar inte gör det.”

”Normativ?” säger bakhuvudet och kliar sig i huvudet. ”Bövelen? Du använder så hemska och etymologiskt utmanande ord. Du känner säkert till, kära pannlob, att ’bövel’ är en dialektal förvrängning av ordet bödel? Det är sådana som halshögg folk en gång i tiden, och sådan aktivitet är varken du eller jag betjänt av. Jag tycker nog att du ska passa dina ord.”

Vid det laget har pannloben googlat fram en bild på Ellen DeGeneres och Portia de Rossi.

”Point made”, säger den triumferande, och bakhuvudet undrar vad poängen egentligen är. Att jag ska få ångest över tanken på att bli ihop med Portia de Rossi? Den infinner sig nämligen inte. Dessutom är hon ju redan gift.