>brillorna, del 2 – ser man på

>Om mina ögon inte redan var förvirrade när jag klev in hos optikern, så blev de det inom kort. Har ni suttit i en sån där maskin och blivit tillsagda att bedöma vilken bild som är skarpast medan två suddiga fläckar flyter omkring på till synes skiftande avstånd? Det enda som gjorde upplevelsen lite mer gemytlig var min optikers blida stämma när hon bad mig sätta hakan på det lilla stödet. Att det fanns ett stöd till min haka fick mig liksom att gå med på att det hela faktiskt gjordes för min skull, men mina pupiller klagade högljutt i mitt huvud när de för tjugonde gången tvingades försöka fokusera på något som av allt att döma befann sig i en annan dimension.

Efter synundersökningen var det dags för det spännande resultatet. Det visade sig att jag hade ett något astigmatiskt öga och ett något närsynt. ”Det är därför du har svårt att fästa fokus på saker du ser på håll”, sade optikern och jag upplevde något som liknade känslan när jag insåg att jag kanske helt enkelt tyckte om att se på tjejer för att jag gillade dem.

Det mest rafflande momentet var förstås bågvalet. Jag blev tvungen att gå hem och låta saken marinera, för att komma tillbaka veckan efter och i samråd med två glasögonförsäljare bestämma mig för två par bågar. Även då var det svårt. Det var svårt på samma sätt som när jag för ungefär fyra år sedan försökte välja jeans, och försäljaren som skulle bistå mig var en vattenkammad brat. Med referensramar så diametrala att de nästan tar ut varann, hur ska man veta att ens rumpa inte plötsligt signalerar ”vaska en flaska Cristal och jag är din”? Till slut fick jag lita till mitt eget omdöme, och kunde sedermera pusta ut, då Tofflans reaktion på det ena paret var ”flata”, och på det andra ”kulturtant”.

Jag seglade ut från glasögonaffären med ett par röda kulturtantsglasögon tungt liggande över näsroten. ”Vad är det med det då”, försökte jag nonchalant utstråla när jag fick för mig att alla de församlade söndagsshopparna i Farsta Centrum gick och tänkte ”vänta nu, gick inte den där bruden runt utan glasögon alldeles nyss”. Jag kom ut ur det enorma shoppingcentret, ut på parkeringen och bort genom skogen man kan gå genom för att komma till mitt hus. Min avståndsbedömning var åt helsike, insåg jag när jag försökte komma av trottaren. Sedan tittade jag upp. Ser man på, tänkte jag imponerat. Molnen har visst konturer.