>bokslutet

>Årets bokslut kom, överraskande nog, inte som en överraskning. Däremot kom det ungefär som treslaget en gång i tiden brukade komma på Bitch Girl Clubs dansgolv. Jag visste att det skulle komma. Jag visste precis när det skulle komma. Och jag dansade så att svetten flög, som om det fanns något som hette ”dansa färdigt”.

Så blev klockan tre. Musiken tystnade, lamporna tändes och avslöjade prillor och fimpar på golvet. Folk hade bildat kö vid garderoberna. Och jag upptäckte att jag var helt slut.

Ungefär så känns det nu, minus fimpar och prillor. Jag blinkar förvånat mot ljuset och upptäcker att jag har skrivit hela själen ur mig, åtminstone allt den höll tag i för den här gången. Mitt absurt långa bokmanus tog slut, helt enligt planen och i alldeles rimlig tid, men det jag inte räknade med var att det liksom skulle vara … slut. Likt hur jag en gång kryssade mellan tomma flaskor på Kolingsborgs dansgolv för att ta mig till den friska luften där ute, öppnar jag min telefonbok och slår ett nummer. Hej alla polare. Jag är ute igen!

Äntligen är det färdigt, manuset som jag har älskat att skriva i nio månader. Jag vill som vanligt dela det med er på en gång, se om ni gillar det så mycket som jag gillar det. Men jag (och ni) får som vanligt vänta. Boken är tänkt att publiceras i april, har jag sagt till vänner som lyst upp och sagt: ”då är det ju jättesnart!”. Jag har fått skaka på huvudet. April tvåtusentolv.