det grundläggande i att ligga med andra människors bilar

De visar en sån där dokumentär igen, om män som tänder på något. Idag tänder de på bilar. En snubbe hånglar med en Volkswagen och förklarar att han alltid har kollat efter sexiga bilar. Det finns ungefär tolv av oss i världen, säger han, och jag är bland de fyra främsta. Det är här jag springer till mitt tangentbord, för att dokumentera dagens nyvunna info: Man kan vara mer eller mindre framgångsrik i att tända på bilar.

Jag funderar på den tolfte, han som får se sig omsprungen av elva andra bilälskare. Ständigt en hierarki, tänker jag för jag är i själva verket alldeles för trött för att tänka fullständiga meningar (skriva dem tycks funka bättre). Ständigt en hierarki, även i bilknullarsammanhang.

När jag fortsätter kolla på dokumentären börjar jag känna att han gärna får hålla sig på tolfte plats, den siste bilälskaren. Mannen som befinner sig bland de fyra främsta spatserar då byxlös runt på en bilmarknad och skvätter sin kärlek på än den ena, än den andra bilen. Jag vet att queertanken säger emot mig, men jag tycker faktiskt inte att man går runt och ligger med andra människors bilar hur som helst. Nå, kanske är det detta omoraliska liggande som får honom att räkna sig till de fyra främsta.

Någonstans där, mellan hans nattliga erövringar och det faktum att han kallar alla bilar för ”hon”, hittar jag en renodlad bit av något så utspritt att vissa kallar det för grundläggande. Det tangerar vad jag tänkte när jag läste om Eija-Riitta Berliner-Mauer, ni vet hon som tänder på murar. Murarna är alltid manliga, medan den fjärde mest framgångsrika bilälskaren i USA ser bilarna som kvinnliga. Han pratar om deras kurviga bakdelar, hon tänder på murarnas styrka och obändighet. Vi kan tolka det på tre sätt, om vi väljer att fortsätta stanna uppe och skriva blogg i stället för att ge efter för vår egentligen överväldigande trötthet:

1. De är heterosexuella och har råkat få fetischer som de kopplar ihop med sina heterosexuella begär. Vi lämnar det alternativet direkt eftersom det knappt ens kvalar in som tolkning, än mindre analys. För analys, hoppa direkt till punkt tre.

2. De är redan så avvikande i sina begär att de gärna kodar sina uttryck heterosexuellt, för att inte bli sedda som ännu mer udda. Typ, om jag är tjej och tänder på pingisracketar är det bäst att jag förklarar att det är deras ständiga erektion som får igång mig, snarare än det mjuka gummit och den runda formen. (dokumentäridé till googlande tv3-dokumentärfilmare: brudar som tänder på pingisracketar)

3. Sexualitetens grunder ligger bara delvis i ömsesidiga möten mellan människor, och när man bortser från hela den mänskliga kommunikationsaspekten finns det ändå kvar ett helt gäng mekanismer som säger åt oss att tända. Bland annat för att de bekräftar vår bild av vilken sorts sexuella varelser vi är. Hon gillar när jag sprutar över henne, säger den yngre bilgillaren med blicken på en svart bil av plåt och gummi och sånt. Den äldre av dem har sex med den yngres bil när han inte ser. Sedan tallar han på så många bilar som möjligt, medan han spekulerar kring huruvida deras ägare är i närheten. Något i alltihop säger mig exakt samma saker som en genomsnittlig musikvideo gör.

Eller, som en annan (uppgooglad) bloggare lite mer kortfattat uttrycker det: Kollar på ett program om folk som har ett förhållande med sina bilar… Eew…