”Har inte du semester nu?” går vi omkring på mitt jobb och säger till varandra . För det har vi, men vi är liksom ändå på jobbet. ”Stryker du omkring här trots att du har semester?” frågar mina kollegor, och det är bara en bråkdel av de ordvitsar som myntats på grund av att jag är här för att stryka tjugoen gardiner. (Det är inte synd om mig, jag får kompledigt under pride.) ”Hoppas du inte är strykrädd”, fnissar Kollega J. ”Jag hoppas jag inte stryker med”, replikerar jag, ”har du några stryktips?”
Efter fem-sex timmars strykning och upphängning är det lite mindre roligt och jag är trött som en landsstrykare. ”Jag drar”, säger Receptionisten efter att ha hjälpt mig att dra ut den sista expanderande gardinstången, men det är några ohängda gardiner kvar. ”Jag hänger här lite till”, svarar jag.
Lite mer stryk, lite mer häng.
Sedan är det, på riktigt, semester.
0 svar
fniss. 🙂