Ni vet hur man alltid får äta upp allt man har sagt, när universum slänger på en ett helt motsatt perspektiv? Det är något i den stilen jag befarar, när jag av alla människor har blivit övertalad att gå på en äkta fotbollsmatch. Jag övertalades av en sån där flata som man inte riktigt kan värja sig mot, och det ingår i dealen att jag ska heja på Bajen. Just det, det där laget vars supportrar fått mig att raljera vilt både en och två gånger på väg hem från jobbet.
Min rädsla, skepsis och tilltagande nervositet inför detta evenemang grundar sig på mina erfarenheter av brölande män i grönvita tröjor, upprivna rabatter och slängda ölburkar utanför min arbetsplats i Globen. Men om ni trodde att detta med fotboll var mig alldeles främmande, betänk då följande fotografier. Det första föreställer mig när jag får Thomas Ravellis autograf 1994. Det andra är en bekräftelse på att det faktiskt är jag som får den, med hänsyn till att personen i bild ett hade kunnat vara vem som helst.
(Det finns så mycket att säga om dessa två bilder att jag nästan täpps igen. Alla sorters reaktioner är berättigade.)
Inte nog med det: Jag och min syster skrev även en låt om VM-bronset, med odödliga textrader såsom: ”Klas Ingesson blev galen / efter semifinalen”. Jag ska se hur jag ska lansera den på måndag i Söderstadion. Jag har hört att hammarbyarna är ett sjungande folk.
0 svar
Ki van a seggedbe?
Egy kapten!
Ja du. Nem lehet tudni.
Då kommer du med andra ord åter igen få sjunga (bröla) med i dom vackra textraderna ”just idag är jag stark”.
Hoppas du slipper stå/sitta bredvid en berusad 40+are som skriker att domaren är en fitta hela tiden. Ca 50/50 odds på den…
Alltså… ehmu… från mitt CV:
Gick Prideparaden 2011 med AIK – genom Bajenland – och överlevde!
/Tofflan den äldre, totalt ointresserad av fotboll
Vem är inte totalt ointresserad av fotboll? Nick Hornby har länge varit en personlig favorit och jag har köpt åtskilliga av hans böcker. La igår märke till att Fever Pitch – som jag länge undvikit i bokaffärer – av outgrundlig anledning faktiskt står i min bokhylla. Har ingen aning om vad jag ska göra med den då jag har absolut noll planer på att läsa den… Någonstans går också min gräns och utan en sådan där flata som en inte riktigt kan värja sig mot lär det inte ske.