en sväng på pållen

Det har blivit dags för mig att grensla min folkbildarpålle igen och rida land och rike kring för att idka upplysning till de arma googlande som törstar efter kunskap.

inte existerar i imperativ

Jag väljer att se detta som ett påstående, bara för att det kittlar min grammatiska nerv mycket mer än frågan vilka verb som inte existerar i imperativ (som till exempel ”vilja”). Jag vill gärna att ”inte” ska finnas i imperativ, kanske framför allt för att ”inte” är ett satsadverbial. Satsadverbial har i allmänhet mycket små möjligheter att böjas, de sitter där de sitter och står som de står, begränsade till både form och position. Satsadverbialets plats i en sats är på det viset mycket lik en garderob, och vad säger vi om sådana fasoner? Inte!

göra min son homosexuell

Det är inte svårt att göra barn homosexuella. Enligt ledande ex-gay-experter finns det en hel uppsjö komponenter i en liten pojkes liv som styr honom mot homosexlivets förkastliga fröjder. Prova att låta honom växa upp utan fadersgestalt eller med en feminin eller eventuellt mycket maskulin sådan, alternativt att låta hans mor vara antingen beskyddande, frånvarande, självständig eller behövande. Du kan också försöka med att låta honom se på feminina sporter som isdans och gymnastik, alternativt maskulina såsom brottning, rugby, tyngdlyftning eller fotboll. I själva verket är det i princip omöjligt att inte göra sonen homosexuell, så du behöver inte oroa dig. Ett barns uppväxt sker under en mycket lång period och det är omöjligt att under den tiden aldrig exponeras för minsta fjäderboa, kroppsbyggare eller vägtunnel.

när ska man slänga ett bokmanus

När man inser att man kan bättre och att just det här bokmanuset bara håller en tillbaka.

jag ser något med en stam

Det kan kanske vara ett träd.

få föräldrarna att acceptera sin läggning

Som barn är det tyvärr inte mycket man kan göra för att få föräldrarna att acceptera sin läggning. Visst, man kan då och då hitta sätt att uttrycka sin egen acceptans och göra det lättare för dem på så sätt, men i slutänden måste föräldrarna själva inse att det inte är något fel på dem, och lära sig att acceptera vilka de själva är.

Om man däremot vill få föräldrarna att acceptera ens egen läggning tror jag att det viktigaste är att man 1) förstår att vissa föräldrar behöver tid för att bearbeta saker de inte varit beredda på och 2) inte gör det till en konfrontation, utan i stället beter sig vuxet och öppet och berättar på ett sätt så att de kan förstå.

Om man tycker att det är svårt med skillnaden mellan ”sin” och ”ens” så tjänar det ingenting till att till exempel googla på ”man sin”, för då kommer man bara till diverse engelska sidor om människans synder. Som regel kan man dock tänka på att ”sin” refererar till satsens subjekt medan ”ens” refererar till någon annan, eller ingår i själva subjektet. Detta – kära googlare som läst så här långt – är dock en sanning med modifikation! Ibland uppträder en sats nämligen inte alls särskilt satsmässigt, utan är en så kallad satsförkortning. Dessa beter sig nästan absurt mycket som helt vanliga satsdelar, faktiskt ibland så framgångsrikt att inte ens de lärde kan komma överens om huruvida de faktiskt är det. Men säg inte det till mina elever.

hur slutar man vara besserwisser

Jag kan inte låta bli att se denna googling som en hint. Hoppar av pållen. Går till sängs. (Bara en snabb, tvångsmässig folkbildning så lätt som en viskning: Visste ni att sängs och skogs med flera får ett litet ”s” på slutet för att de är rester av en gammal kasusform som hörde ihop med prepositionen till, och som också kunde sluta på till exempel ”u” (som i ”till salu”)? Där ser man.)