dagens mobiläventyr

Mobiltelefonen ringer.

Jag: Sara
Någon: (tystnad)
Jag: Hallå?
Någon: (svagt ljud)
Jag: Är det någon där?
Någon: (skånsk mansröst) Ja.
Jag: Jaha, vem då?
Någon: Ja… jag bor i Malmö.
Jag: Där ser man. Och vem söker du?
Någon: …Sara.
Jag: Jaha, varför då?
Någon: Jag tycker du är snygg.
Jag: Jaha. Tack. Var det något mer?
Någon: Ja, jag är kåt.
Jag: Jag förstår. Jag är inte intresserad. Hejdå.

Lägger på luren.

Telefonen ringer, samma nummer. Jag trycker bort samtalet.

Telefonen ringer igen, samma nummer.

Jag: Sara.
Någon: (vagt ljud)
Jag: Varför ringer du igen?
Någon: Har du stora bröst?
Jag: Hur kan du fråga en sån sak?
Någon: Jag tycker om stora bröst.
Jag: Kan du ge mig ditt efternamn, så att jag vet vad jag ska skriva i polisanmälan?
Någon: Okej jag ska inte ringa igen.

Klick. Tystnad. Blogg.

0 svar

  1. Alltså, det är för mig HELT obegripligt hur någon kan göra såna där grejer (dvs ringa såna samtal, eller för den delen bedriva liknande skriftlig kommunikation på nätet), och sen inbilla sig att det inte skulle vara ovälkommet?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster