– Du mamma, när du hängde i Farsta, gick du någonsin på Claes Rogenius friskispass?
– Claes R… HAHAHA.
Denna konversation får illustrera särarten hos mitt livs andra gympapass på Friskis & Svettis. Researcher som jag är har tvingats bli som författare till historiska romaner så hade jag först googlat hans namn. Skulle jag hamna hos en spännig kroppsbyggare eller en hurtig joggare? Jag bildgooglade naturligtvis eftersom jag tänkte bygga mina förutfattade meningar på hans utseende (likt hur överraskande många baserar sin uppfattning om mig på att jag har piercingar och tatueringar och därmed tör vara kall, hård och trotsig, mer om det en annan gång), och ni vet hur det är när man bildgooglar. Ibland får man upp en bild på den person man faktiskt försöker hitta. Ibland får man upp personer med samma namn men med fler förtroendeuppdrag inom den lokala curlingföreningen. Ibland får man upp bilder som personen ifråga har tagit med sin Iphone. I det här fallet kom det bara upp bilder på tjejer, vissa tämligen poserande. Var mannen på sin fritid tjejfotograf? Var de alla hans flickvänner och fruar?
Svaret fick jag när jag klickade. De många brudarna var bloggare , som hade råkat hamna på denne mans gympapass och inte kunde låta bli att dokumentera det. Jag sällar mig alltså nu till skaran.
Jag tänker mig att gruppgympaledare sporras av lite olika drivkrafter. Några gillar att ta ut sig, och därför gör de pass som får deltagarna att pumpa sina muskler lealösa, gärna under små utrop som ”det här är inget dagis”. Andra tycker att det är skönt att ligga på golvet, alltså riktas väldigt mycket av stretching och styrketräning mot jordens medelpunkt. Min teori är att Claes Rogenius gillar att ha roligt. Jag har inte bara dansat jenka, raglat lealös mellan armhävningar, skuttat euforiskt till Army of Lovers och lufsat grottmanstyle vägg i vägg med det mer allvarliga gymmet, jag har även dragits med i hiphopkör och skrikit primalskrik ner i ett ganska svettigt golv.
– Ja, säger mamma, det är inte ett pass som går att jämföra med något annat pass. Men du, jag gillar egentligen mest när det inte är en massa grejer som händer. Du vet, när det är vanliga steg som man känner igen och inte sådär speciellt.
Där är vi olika, jag och min mamma.
0 svar
Då testar vi igen.. Har du provat Zumba som träningsform? Borde passa dig bra tänker jag.
Har inte provat, men kan absolut tänka mig att göra det. Nu när jag vet att jag fixar det där med rörelse i grupp…
Misstänkte att du snarast skulle komma att blogga om hans pass… har också varit på ett och kan bara konstatera att ”I love socka”!
Hej! Vill bara berätta att jag har nominerat Claes Rogenius till årets ledare i en tävling som Friskispressen har (http://www.friskispressen.se/fp4-12/priset.aspx) och länkade då till ditt blogginlägg – hoppas du inte misstycker. Han är fantastisk!
ps. Till dig som googlar ”Claes Rogenius” då och då, vill jag bara uppdatera dig om att min mamma har ändrat sig. Eller så tänkte hon på en annan ledare första gången, det är lite oklart.
Hej Sara. Har just läst ut din bok tillbaka till henne. Tyckte mycket om den. Jag undrar hur det kommer sig att du skivit om Tierp, Gubbo och Gillberga. Jag bor nämligen i Tierp och känner till dessa platser. Köpte boken för att Tierp fanns med. Hälsningar från Pia i Tierp.
Hej Pia! Roligt att du gillade boken efter att ha köpt den på grund av Tierp! Jag vet för övrigt att marknadsavdelningen kollar på möjligheterna för mig att komma dit och prata om min research och skrivandet. Att berättelsen är förlagd till Tierp är från början en slump, jag behövde helt enkelt ett ställe som låg lagom nära Stockholm för att passa historien. Utifrån det tog jag reda på mer och mer om Tierp i gamla tider, och när boken var färdig kunde den inte ha utspelat sig någon annanstans. Hoppas att fler tierpsbor hittar till boken!