Det bästa med att sitta på ett gravt försenat SJ-tåg är alla fantasier om vad som skulle hända om…
Vad skulle hända om jag satte på högtalarna på min laptop och drog igång ett jympapass i mittgången? Skulle folk börja jympa? Skulle de presentera mig för sina allra mest skeptiska blickar? Skulle de reagera likadant om de hade suttit i fem timmar? Tio? Jag och administratören Administratören har alldeles nyligen satt ihop ett enligt oss fantastiskt jympapass, så frågan är bara delvis hypotetisk.
Vad skulle hända om tåget stod still i 24 timmar? En vecka? Vem skulle ta tag i frågan om hur maten skulle fördelas, vilka skulle tidigt inse fördelarna med att spendera sina pridepengar på att köpa upp bistrons förråd? Vilka skulle inse att pengar till slut tappar värde, om dörrarna aldrig öppnas och vi blir fast i detta tåg för all evighet? Vem skulle förlösa bebisarna som tågets alla gravida kvinnor så småningom skulle behöva föda? När skulle reglerna kring vad som ansågs som privatliv sakta börja förskjutas och när skulle de första stegen mot demokrati tas?
Det sämsta med att sitta på ett gravt försenat SJ-tåg är att man kanske inte hinner till sin första föreläsning på hbtq-festivalen i Göteborg. Men nu rullar tåget igen och ger mig en vag chans. Om jag är rödkindad och lite flåsig på min programpunkt så vet ni varför.
0 svar
Haha, jag känner igen de där tankegångarna. Åker själv tåg regelbundet (sträckan Malmö-Stockholm) och har varit med om alla möjliga typer av förseningar.
Precis just nu sitter jag och funderar, som så många gånger, på demokrati. Jag anser inte att det svenska politiska systemet är demokratiskt. Jag börjar förlika mig med att jag inte kan ändra det men kanske kan jag lobba för en ökad kommunikation mellan valda och väljande. Vilket, som jag ser det, skulle höja demokratin. Min önskan och dröm är en pågående dialog med dem jag valt mellan valen. Med internet tycker jag det skulle vara möjligt. Jag vill inte välja en ideologi, utan tillsammans med valda och alla, som väljer, diskutera åtgärder och möjliga lösningar under gång. Även om inte alla vill ta den chansen anser jag att möjligheten borde finnas. Och att vi då skulle närma oss demokrati. Vad tror du?
Först tänkte jag åh nej, om alla ska ha möjlighet att diskutera åtgärder och lösningar under tidens gång så kommer det ju att vara de där högljudda rasisterna som befolkar alla tidningars kommentarsfält som tar över även där besluten tas! För det är de som har tiden att göra det, uppenbarligen. Men sen läste jag igen, och just att man skulle få kommunicera med dem man har valt (dvs att alla dessa konspirationsteoretiker bara skulle kommunicera med sd) känns inte alls som någon dum idé. Är det inte så det är tänkt med partier förresten? Att de ska vara öppna för folk att engagera sig i och påverka?
Sara, tack för två intressanta tankar: att bara de högljudda skulle kommunicera och att man bara skulle få byta ord med dem man valt. Just tidningarnas kommentarfält såg jag inte som arenan utan tänker mig politikers bloggforum (finns sådana?) eller mail. Inte heller tänkte jag att man skulle enbart få rikta sig till den/dem man valt. Men det ska jag fundera vidare på. Ur ditt svar kan jag vaska ytterligare en tanke, att demokrati är något som skiter sig. Kan det vara så att ju mer demokrati desto mer skiter det sig.
Jag tycker bara att det är en sån demokratisk brist att vi väljer vart 4e år (eller så) och sen lämnar fältet fritt för de valdas ideologier. Glad midsommar önskar Karin
Nu har jag äntligen fått tid till att läsa din bok! Är så glad i den att jag fnissar mig till sömns! Hälsa G och tacka för den bästa presenten!
Hurra! Tack, vad glad jag blir!