tiden allt fördriver

Jag har nog inte riktigt förstått det, men snart flyttar Tofflan. Ut. På prov i ett år, kanske för alltid. Samma tidspremisser gäller för Coachen, fast tvärtom, när hennes lya blir Tofflans nya residens. Jag ska bli sambo, på riktigt.

Mitt och Tofflans samtal kring det hela såg förstås ut precis så här:

[youtube=http://youtu.be/KOqhN3Vfyeg]

Okej inte precis precis så där. Det stora fatet var en tekopp. Vi har bott ihop i sju år, inte sex. Coachen kan mer om sport än Chandler, och i själva verket förstod Tofflan att flytten skulle bli av innan jag förstod det. I övrigt var det identiskt.

Det som mest av allt illustrerar hur länge jag och Tofflan har delat lägenhet, tör vara alla interna uttryck som vi utan vidare använder och förutsätter att andra ska förstå. Här följer ett par, i dialog med Coachen:

Dialog 1.

– Äh, gå med teflon bara.
– Va?
– Gå med teflon. Du vet, som det engelska ”go with the flow”. Fast på svenska.
– Men teflon betyder inte flow.
– Nej, men det glider ju.

Dialog 2.

– Jamascha! [betoning på a:et i mitten]
– Va?
– Jamascha. Alltså jaha.
– Va?
– En gång åkte jag och Tofflan bil med en grek. Greken skrek plötsligt till och vräkte sig mot fönsterrutan och sa ”wow, look it’s a jamascha!” Vi ba, ”what’s a jamascha?”, och till slut fattade vi. ”Yamahaaa”, sa vi båda i kör och greken skrattade. ”Yamahaaa” blev sedermera synonymt med ”jahaaa”, varpå Tofflan började säga ”Jamascha” för samma sak. Så var det.
– Okej. Så du menade jaha, fast via en grek och en motorcykel.

Det är som ni märker ett väldigt jobb att få in Coachen i jargongen som gäller i den här lägenheten. Risken finns att hon genom sin dominanta framtoning förändrar hela diskursen. Jag märkte till exempel häromdagen att jag reagerade väldigt konstigt på en insändare i Metro, där det stod om OS och att hela Sverige sväller av stolthet när Zlatan sätter bollen i krysset. ”Hallå”, tänkte jag, ”Zlatan spelar ju inte i OS”.