Det bästa med skrivtid är att skriva. Plötsligt flyter det, textstycken blir inte skrivna i stackato på femton minuter mellan jobb, middag och Friskis utan får fungera med varandra precis som det är tänkt. Jag vet inte hur många av er som skriver böcker, men personligen har jag märkt att jag kan börja tvivla på en historia när jag bara har tid att skriva halva sidor i taget. Typ som att träna jogging men bara med ett par steg varje dag: man förstår inte helt och hållet att man joggar.
Det näst bästa med skrivtid är att inte skriva. Idag satt jag mellan 9.30-15.30 och skrev bok (hade jag inte haft en läkartid klockan fyra hade jag skrivit till fem). Målet var att skriva 10 000 tecken, på grund av lunchrast kom jag upp till 8 800 innan klockan slog halv fyra. Inga harar skjutna, med andra ord, men ändå en hel del text och jag hade följt schemat. Sedan stängde jag av datorn.
Vi som känner mig läser det där sista igen. Jag stängde av datorn.
Under tiden som jag inte har skrivit har jag bland annat spelat dragspel med Coachen, ritat en serie, målat en tavla och gjort en jazztolkning av Magnus Uggla på pianot. Jag behöver inte ägna min lediga tid åt att 1) skriva bok eller 2) våndas över att jag inte skriver bok, för idag har jag skrivit i fem timmar och i morgon ska jag skriva i sju. Kanske är det så det känns att bara ha ett jobb.
I morgon är målet 11 000 tecken. Ni som följer mig på Facebook får följa den rafflande kampen i realtid.