Idag fick jag ett sånt där fint brev, som en del av er rara läsare ibland skickar till mig bara för att glädja mig. Det var någon vid namn Kristina, som bara ville tala om att I havet finns så många stora fiskar hade hjälpt henne att få ”en inblick i hur det kan vara att byta kön. Det har gjort att jag i framtiden kommer att kunna se på transsexuella som på andra människor”, skriver hon och jag blir som alltid så himla rörd. Av berömmet såklart och verkligen av att höra vad min text har gjort för någon annan, men framför allt av det där att okända människor tar sig tiden att ge andra människor (i det här fallet mig) beröm och peppande ord. Det ger mig hopp om mänskligheten och jag vill tacka alla (och ni är många) som tar er den tiden. Jag läser alltid era brev och mejl flera gånger om, och ibland, som idag, får de mig upp ur soffan och rakt in i ett bokmanus.
Ps. Kristina, om du läser det här. Boken du efterlyste kommer, om än i annan förklädnad, att komma. Eventuellt år 2015, om min känsla för vilka böcker jag kommer att skriva framöver håller i sig.