att vara författare

Den som följer min författarsida på facebook vet numera att 1) jag har blivit inbjuden som författargäst på Les Boréales-festivalen i Frankrike, 2) jag har blivit betrodd att själv illustrera grammatikboken som kommer ut våren 2014, och att 3) min fjärde roman, Hjärta av jazz, har skickats till tryck. Sammantaget, och även var för sig, är detta nyheter som 1) ger mig akut pirr i magen samt 2) indikerar att jag inte förhäver mig när jag kallar mig författare.

Så nu ska jag berätta vad det bästa är, med att vara författare:

1. Att man får hitta på saker.

Och det gör en kreativ hjärna lycklig. Hitta på saker får man lyckligtvis göra även utan att vara författare, men att veta att sakerna man hittar på snart så småningom finns ute i världen gör känslan ännu bättre. Det blir plötsligt nästan viktigt, allt man sitter och hittar på.

2. Att man får höra citat av sig själv.

Det är inte fullt så ego som det låter, det är inte själva grejen att någon citerar en som är så fantastiskt. Det som gör mig tagen och liksom sprudlande, är att jag, varje gång någon citerar ett ställe hen gillat i min bok, får en glimt av hur just den personen har läst boken. Och inte bara det. När jag skriver böcker går det oändligt långsamt, varje ord ska tänkas och modelleras fram för att passa just den tanken och känslan som jag vill att stycket ska förmedla. När någon sedan gör sig besväret att mejla mig en formulering som kändes extra bra att läsa, så ger det liksom betydelse till den där stunden när jag satt och lirkade fram den. Det känns helt enkelt väldigt fint, och är en typ av komplimang som jag bär med mig länge.

3. Att man kan se sina böcker på biblioteket.

För någon som inte har läst så värst mycket i sina dar, låter det kanske inte så märkvärdigt. Men har biblioteket varit källan till hela ens verklighetsflykt, bildning, ordförråd och de flesta av ens barndoms fröjder, så är det närmast magiskt. På de två bibliotek jag oftast besöker, vet jag precis var de står. Ibland alla tre böckerna, men oftast en eller två (tack alla som ideligen går och lånar mina böcker!) under Hc och bokstaven L för Lövestam. Jag får vara en del av biblioteket.

4. Att man kan förgylla någons tid med bara sina ord.

Och ibland rentav förändra någons liv. Alltså era tackbrev, de värmer så att man i princip kan göra pinnbröd. Ni som berättar att ni grät, att ni ringde någon, att ni kände er mindre ensamma, att ni vågade acceptera något hos er själva, att ni tog ett svårt beslut, att ni lärde er något, att ni fick hopp och att ni plötsligt förstod människor ni aldrig tidigare förstått. TACK. Tusen, tusen tack.

För balansens skull ska jag också berätta vad som är det sämsta med att vara författare:

Att man blir så jäkla disträ.