författarintervjun

Efter att jag igår formulerade åtta frågor man sällan får som författare, har jag blivit mer och mer nyfiken på vad andra författare skulle svara. Så härmed föregår jag med gott exempel och svarar själv:

1. Vad trodde du att din senaste bok skulle handla om, innan du visste bättre?

Jag trodde att den skulle handla om Povel Ramel. Jag läste biografier, letade bilder på inspelningsstudior, skrev ned sångtexter som inte fanns på nätet, kontaktade experter. Men boken visade sig handla om Steffi och Alvar, och det är inte förrän i slutet man förstår precis hur lite den handlar om Povel Ramel.

2. Kan du, utan att tjuvkika, citera första meningen i alla/minst tre av dina böcker?

Udda: ”Första gången Martin Sander såg en amputerad kvinna var han tretton år.”
I havet finns så många stora fiskar: Något om en man som spankulerar. Eventuellt börjar meningen på ”Han”.
Tillbaka till henne: Något om glasögon. Kanske börjar det ”Glasögonen var inte särskilt…”. Äsch.
Hjärta av jazz: ”Steffi är en glad blues.”

Jag inser att detta innebär att svaret är nej, det kan jag inte. Men nästan.

3. Sista meningen då?

Ja, hurra, jag klarar tre av fyra! I Udda vet jag bara att sista meningen är lång och handlar om nagellack och gräs och hår och hårspännen. De övriga vill jag inte citera, då förstår ni ju hur böckerna slutar. (Mer om att inte avslöja slutet på folks böcker kommer i morgondagens inlägg.)

4. Vad är det vanligaste folk säger när du berättar att du är författare?

”Jag har också tänkt skriva en bok någon gång.”
”Kan du försörja dig på det?”
”Jag har varit med om jätteintressanta/hemska saker, kan du inte skriva en bok om det?”

5. Kan du nämna tre företeelser i dina böcker, utöver intrig och karaktärer, som inte stämmer överens med verkligheten? Var det medvetet eller omedvetet?

I Udda sitter Paula på Stockholms universitet i ett arbetsrum som inte finns, eller åtminstone inte används för forskare inom lingvistik. Jag hittade bara på vad det skulle heta, och såvitt jag kan minnas har jag inte ändrat det till något som finns.

I I havet finns så många stora fiskar placerade jag ett systembolag i Lugnvik. Annars hade jag behövt hitta på en kringhistoria om hur Ove och Malte åkte buss till Östersund efter dagis, och det ville jag inte.

I Hjärta av jazz har jag hittat på ett helt samhälle, Björke. Jag vet precis var i Fryksdalen det skulle ligga och vilka andra fryksdalssamhällen det skulle likna om det fanns, men det finns inte.

6. Hur peppar du dig själv när du tvivlar på din egen berättelse?

Ibland funkar det att ta ett steg tillbaka och titta på berättelsen i dess helhet, fundera på vilka kärnpunkter den har och vad jag vill få fram i karaktärerna. Ofta räcker det för att nya tankar, och inte minst viss entusiasm, ska sippra fram och så småningom ta över så att jag kan fortsätta. I andra fall kan jag få styrka av att läsa tidigare läsarreaktioner, mejl och kommentarer som talar om för mig att jag inte är ute och cyklar med mitt skrivande. Att det finns en mycket trogen skara läsare och att jag, precis som de, borde lita på att jag har något bra att komma med. När detta har lugnat mig går jag tillbaka till steg ett (steget) och sedan brukar det kännas okej. Om jag inte inser att jag faktiskt skriver en skitberättelse. I så fall slänger jag den och börjar på en ny.

7. Vilken av dina bokkaraktärer har varit svårast att skriva? Varför?

Människor som har privilegier som inte jag har är av någon anledning svårare att skriva om än människor som har svårigheter som inte jag har. Jag får också kämpa mer för att förstå och tränga in i enligt samhället ideala begär, än de begär som avviker från normen. Därför var det till exempel i Udda svårt att skriva om Martins liv och upplevelse av sig själv, som vit, heterosexuell medelsvenssonman, men lättare att skriva om hans skamfyllda begär till kvinnor med amputerade kroppsdelar. När det gäller att skriva om heterosexualitet, får jag alltid inleda skrivandet med extra mycket grubbleri, för att varken skriva om relationen på det endimensionella sätt som heterosexualitet marknadsförs (lång stilig äldre man kort vacker yngre kvinna mannen är stark kvinnan attraheras av styrka mannen attraheras av undergivenhet och ungdom etc etc) eller bortse från att en viss del av det heterosexuella begäret faktiskt ofta bygger på eller smittas av denna bild.

8. Har du funderat på att tatuera något vackert på din rygg/nacke, så att din (eventuella) partner har något att titta på på dagarna, kvällarna och nätterna?

Min tjej har en vacker svartvit minervauggla på min vänstra skuldra att titta på när hon vill. Det är den service jag bistår med, när jag är inne i ett flow.