Var får jag allt ifrån

En av de vanligaste frågorna jag får av journalister och andra, är: ”Var får du allt ifrån?” Frågan borde snarare vara: ”Vad gör du av alla idéer som du inte har tid med?”

För jag vet inte hur det är för er, men mig händer det flera gånger om dagen att jag entusiastiskt tänker ”ÅH! Man borde göra en …” Bara idag har jag fått stoppa mig själv från att starta en hemlig serietecknarblogg, skriva en uppföljare till Udda, göra impressionistiska akryltolkningar av mina kollegors senaste romaner, bygga min favoritjympaledare i sockerpasta, skriva en dystopisk novell om ett gäng strandsatta axpixlatkommentatorer som bygger ett samhälle på en ö, ringa upp diverse politiker som fokuserar på skattesänkningar och muslimhat för att jag som lärare naturligtvis kan få dem att förstå, rita om alla teckningarna till grammatikboken, digitalisera mina dagböcker från 1993, lära mig spela ukulele och göra en video som förklarar nominalfraser.  Bara idag.

Jag tror inte att jag är så värst unik. Varenda dag ser jag mina elever få nya idéer, som igår när min kvällsgrupp skulle göra teater på tema ”restaurang”. Bara man skapar de rätta förutsättningarna, ger några ramar (en middagsgäst ska vara väldigt nöjd, en annan väldigt missnöjd, en person ska servera), dimmar ljuset och hämtar lite rekvisita, så blir min lilla instruktion till en teater där servitören ringer polisen, en annan teater där ett kärlekspar börjar bråka om pengar, en tredje där servitrisen högljutt hävdar att grodlår visst är en typisk ingrediens i svensk fisksoppa. Idéerna ligger helt uppenbart där inne, som opoppade popcorn i väntan på gynnsamma förhållanden.

Utöver frågan ”var får du allt ifrån” så är förresten en vanlig reaktion på mitt författarskap motsatsen: ”Jag har en idé till en bok, kan du skriva den?” Vilket leder mig till poängen, om nu det här inlägget har någon.

Om varje dag är som den här, och det ploppar upp ungefär tio idéer, så betyder det att det per år infinner sig 3650 påhitt som skulle kunna bli något. Av dessa plockar jag upp ungefär fyra, vilket ger ett snitt på ungefär en promille. Denna promille har genom åren resulterat i bland annat en anonym blogg som ledde till krönikörsjobb i QX, en klädkollektion till en queer modevisning, ett funkband som vid närmare eftertanke inte spelade funk, en sjukt överarbetad tårta och sju bokmanus varav de senaste fyra blev böcker.

Var får jag allt ifrån? Antagligen samma ställe som den som ställer frågan. Bara det att jag gillar att fånga de där idéerna som svischar förbi, tänka dem ett och två varv till och väldigt sällan tänka: det går nog inte.