Öppet brev till alla som ber mig att föreläsa gratis

Jag förstår att din kulturförening, festival eller litteratursällskap har ont om pengar och inte vill lägga tusentals kronor på föreläsare, som ni dock ändå vill lyssna på. Det känns kanske (hoppas jag) svårt att be någon att komma och jobba gratis, men du tänker att den här författaren ändå får något ut av det i och med att en föreläsning ju samtidigt är en sorts marknadsföring. Kanske erbjuder du mig att gratis äta middag på er tillställning, och poängterar att det kommer att bli väldigt trevligt för alla inblandade. Vem säger nej till en middag med trevligt sällskap och tillfälle till marknadsföring?

Jo, förhoppningsvis de flesta författare. En av våra arbetsuppgifter, och också mångas viktigaste inkomstkälla, är att göra författarbesök och föreläsningar. En sådan föreläsning innebär mycket mer än att njuta av en trevlig kväll och prata lite om sig själv. Bland saker som ingår är:

  • Kommunikation kring bokning och föreläsningens innehåll. Mejlväxlingen som föregår en föreläsning är ofta lång, och en del av min arbetsdag går nästan alltid till att underhålla dessa mejlväxlingar. Ofta ber bokaren om en beskrivning av mig själv och mitt föredrag, som jag formulerar anpassat till sammanhanget.
  • Bokning av t.ex. tågbiljetter och annan logistik.
  • Planering av föreläsningen. Även om det är den enklaste sortens besök, såsom ”författarbesök på bibliotek för intresserad allmänhet”, behöver jag anpassa den efter sådant som exempelvis 1) huruvida biblioteket tror att det kommer nyanlända andraspråkstalare (då mina lättlästa böcker har en stor läsekrets och sfi-lärare ibland kommer på tanken att gå med hela klasser på mina biblioteksframträdanden – detta rekommenderas för övrigt inte!! Är du en sfi-lärare som vill gå med din klass på ett av mina framträdanden, se till att biblioteket i stället bokar en föreläsning med mig på lätt svenska!), 2) om biblioteket har haft t.ex. en läsecirkel som läst någon av mina tidigare böcker som jag därmed bör fokusera på, 3) om mina böcker har någon särskild koppling till orten eller till aktuella händelser eller 4) om jag har varit på denna ort flera gånger tidigare och besökarna därmed kan antas ha hört vissa saker förut. Med mera. Gäller det en mer specificerad föreläsning, t.ex. ”en motiverande språkföreläsning för yrkeslärare på gymnasiet som träffar många nyanlända och behöver verktyg för att möta dem språkligt” behöver jag förstås förbereda mig mycket mer.
  • Att välja kläder som passar för sammanhanget, sminka mig, fixa håret – och göra motsvarande på det mentala planet. Att klä på mig föreläsarrollen, helt enkelt.
  • Att förbereda tekniken, antingen det innebär att trä på mig ett headset eller sätta ihop en powerpointpresentation, koppla in min dator, få med mig rätt kablar och presentationspekare, samt få ljud och ljus att fungera.
  • Fokus. Även om föreläsningen bara tar en timme, och även om jag har resten av dagen för mig själv, kan det vara svårt att växla om och försjunka i romanskrivande eller något annat. Om föreläsningen ska bli bra måste ibland hela dagen handla om den.
  • Resa och övernattning. Att bara resa till Norrköping och tillbaka (vilket jag ser som en lätt och kort resa) kräver fem timmar av min dag. Andra föreläsningar kräver att jag byter tåg och buss flera gånger, eller sover över på orten. (Att bo på hotell låter lyxigt, tills man har gjort det tillräckligt många gånger.)
  • Allmän väntan. Att vara i god tid till en föreläsning innebär en bra stunds väntan, där man inte kan arbeta med något annat. Tågbyten och bussbyten är väntan. Efter föreläsningen väntar jag i upp till två timmar på tåget tillbaka – mycket längre om det krävs övernattning förstås. Jag brukar åka hemifrån en timme innan tåget går från Stockholm Central – då brukar jag klara även förseningar i tunnelbanan och inte missa tåget, men oftast innebär det en rejäl stunds väntan bland myllret på Stockholms centralstation. Det är kul att sitta och fika med bibliotekarier i väntan på att klockan ska bli 18. Det är också tid som inte går att använda till annat, alltså är det arbetstid.
  • Själva föreläsningen.

Detta är något jag gör 50-70 gånger om året. Jag föreläser på kulturfestivaler, bibliotek, skolor, bokmässor, konferenser, föreningsdagar, lärarmöten, jubileumsfiranden, prisutdelningar, myndigheter och företag. Det är ett jobb jag verkligen tycker är roligt, men det tar samtidigt mycket tid, kräver mycket energi och utgör en tredjedel av min inkomst. Ska man dessutom räkna in all obetald tid jag har lagt ned på att få den expertis som gör att du vill anlita just mig (de refuserade romanmanusen jag skrev för att lära mig, extratimmarna jag lagt ner på att utveckla min sfi-undervisning, tiden jag lagt på att läsa språkartiklar och avhandlingar, all läsning som förbättrat mitt skrivande) är det kanske inte förvånande att min entusiasm inför erbjudandet att komma och föreläsa gratis är måttlig.

Men som sagt, jag förstår dig. Ni har inte budget för det här, och ni vill ändå att jag kommer och föreläser. Du vill göra en bra grej. Därför har jag ett förslag. (Observera att detta förslag är seriöst! Gäller dock bara för bokning till behjärtansvärt evenemang inom 2 timmars resa från Stockholm.)

Jag och min sambo har en mycket liten sommarstuga mitt på en ö i Stockholms skärgård. Hösten 2016 lät vi hugga ned tio stora aspar och ett par andra träd, som sedan låg över tomten i form av grenar och uppsågade stammar. Vi har tagit hand om en del, men det är mycket kvar. Målet är att dra grenarna till ett stort bål på ängen intill, mala sönder kvistarna i vår kompostkvarn, klyva ”stubbarna” med en vedklyv samt stapla veden. Vi behöver även måla snickarboden, klippa hundratals aspskott samt riva ett litet skjul.

Mitt förslag är att jag kommer till er och föreläser, och ett par av er kommer ut och jobbar hos oss en dag i sommar. Vi kan tyvärr inte erbjuda någon reseersättning (båtresan kostar cirka 200 kr tur och retur från Stockholm) men bjuder på god grillad mat och trevligt sällskap.

0 svar

  1. Sara… Jag kan tänka mig att vika en dag i sommar och hjälpa er, bara för tillfället att få visa min tacksamhet och uppskattning för dina böcker om grammatik.
    Jag har ingen särskild publik för en föreläsning och den gången du besökte Kulturhuset i Vallentuna för något år sedan var jag tyvärr bortrest, så du får nöja dig med att din motprestation redan är avklarad i och med böckerna. 🙂
    Håkan

      1. Är detta ett erbjudande öppet för fler än föreläsningssugna? För det låter som en väldigt kul grej!

  2. Tack för detta! Vilken upplysande och fantastiskt bra skriven text! Detta borde alla läsa, i ren allmänbildning!

    Jag skriver facklitteratur, har omfattande praktisk erfarenhet och lång utbildning. Blir ofta ombedd att utbilda både hel- och halvdagar om mitt ämne. Publiken kan vara 50-60 läkare, sjuksköterskor och andra professionella som ska vidareutbildas. Ändå händer det mycket ofta vid förfrågan att jag får höra följande: ”Kan du komma till vår utbildningsdag och prata lite – gratis?” ”Det är ju bara tre timmar!” och så vidare.

    För det första ligger det så oändligt många timmars förberedelse och inläsning bakom en föreläsning(för att inte glömma bearbetning och målgruppsanpassning så att det blir förståeligt och trivsamt att lyssna till, något som verkligen är en konst!) För det andra gör jag inte detta som ”reklam” för att få sälja min bok, och oavsett detta kan mycket få författare av facklitteratur och skönlitteratur försörja sig på bokförsäljningen – författaren får kanske 15-30 kr per såld bok. You do the maths.

    Så många gånger som har jag velat förklara just precis det här, men av hänsyn till kunden så beklagar jag ofta bara deras situation och uttrycker förståelse för dem. En kund sa till mig att eftersom ”det jag föreläser om är så otroligt viktigt, så borde jag komma och föreläsa gratis!” Med ett argument som detta borde ju då rimligen även många andra professioner arbeta gratis: förskolelärare, tandläkare, socialsekreterare.

    Respektera för Guds skull folks kunskap. Förstå att det som faktureras inte är författarens/föreläsarens lön – utan en bråkdel av beloppet är lön efter skatt, avgifter osv. Författaren ska sedan betala allt annat själv: dator, arbetsstol, pension, semester.

    Om du tycker att en författare gör ett mycket bra jobb, sök då bidrag eller gå ihop flera verksamheter, så att ni kan betala hen skäligt. För det är nämligen som så att även författare måste kunna ha en dräglig levnadssituation!

    Vem skulle ringa upp en okänd snickare och fråga om hen kan arbeta gratis i tre timmar?

  3. Sara och Frida:
    Nu kan jag naturligtvis anklagas för både det ena och det andra, men min bestämda uppfattning är den, att ni ombeds komma och föreläsa gratis därför att ni är kvinnor. Kvinnor antas stå för mjuka värden, vara idealistiska och att föreläsa av andra skäl än att tjäna pengar. Män uppfattas som professionella, materialistiska, inriktade på karriär och pengar, och man kommer inte på tanken att be någon man komma och föreläsa gratis. Gamla envist kvardröjande fördomar, helt enkelt.
    Samt en sorglig brist på respekt för yrkeskvinnor.

    1. Jag kan nog tänka mig att det finns en annan förväntan på kvinnor i även detta sammanhang, men som professionell föreläsare som föreläste 93 gånger i fjol och är uppe på drygt 50 hittills i år och därmed gör föreläsningarna som en mycket viktig del av min inkomst kan jag säga att även jag inte sällan får frågor om gratisföreläsningar. For what it is worth.

    2. Jag är man och författare och fick just ett ”erbjudande” om att delta i en paneldebatt gratis. Får 5-10 sådana erbjudanden om att föreläsa gratis per termin.

  4. Sara och Frida:
    Nu kan jag naturligtvis anklagas för både det ena och det andra, men min bestämda uppfattning är den, att ni ombeds komma och föreläsa gratis därför att ni är kvinnor.

    Gamla envisa fördomar lever kvar, som att kvinnor står för mjuka värden och föreläser av idealistiska skäl, inte för att tjäna pengar (de har ju i alla fall en man eller far som kan ge dem litet pengar om det kniper…), och att män däremot är helt inriktade på karriär och pengar, och ingen skulle komma på tanken att be en man komma och föreläsa gratis (han har ju en familj att försörja…).

    Det skulle vara trevligt om jag har fel.

  5. Sara!
    Ett par gånger har jag haft synpunkter på en pytteliten detalj i något du skrivit. Båda gångerna har jag blivit undervisad av dig och blivit klokare. En gång var det om valens, en annan om en anglicism, tror jag.
    Så jag prövar lyckan en gång till. Innehåller ”/…/ som ni dock ändå vill lyssna på.” en pleonasm (dock ändå)?
    (Jag plockar inte ris eller klyver ved för det eventuella svaret, jag betalar hellre med pengar.) (Om man ringbarkar aspen så dör hela systemet och man slipper aspskotten.)
    Göran

    1. Inte riktigt, tycker jag. Visserligen går det att utesluta ”ändå” eller ”dock”, men de har inte riktigt samma betydelse. ”Dock” understryker motsatsförhållandet som annars uttrycks med ett ”men”. I en bisats kan man inte använda konjunktionen ”men” och ersätter det därför ofta med adverbet ”dock”. Om man tycker att det är ok att använda ”ändå” i kombination med ”men” borde man alltså tycka detsamma om ”dock ändå”, i mina ögon. Med det sagt kan man säkert argumentera för att ”ändå” innehåller tillräckligt mycket av ”mens/docks” betydelse för att göra men/dock överflödigt, även om betydelsen inte är exakt samma.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster