Premiärnerver och recensionsdag

Idag var det recensionsdatum för den sista romanen i sviten jag skrivit på i nio års tid, och jag var riktigt nervös. Inte inför recensionerna, då jag är en komplex person med skeva prioriteringar, utan inför en helt annan grej: min och Mian Lodalens poddpremiär i morgon (torsdag).

Det började med våra kursdeltagare. En dag föreslog de att vi skulle starta en podd, vilket vi tyckte lät ruskigt modernt, svårt och självutlämnande. Var det kursdeltagarnas vädjande blickar? Var det argumentet ”Alex och Sigge tjänar miljoner på sin podd”? Eller var det helt enkelt insikten att vi, om vi startar en podd, får hänga mer med varandra och bre ut oss om precis vad vi vill?

Något var det i alla fall, för plötsligt hade Mian raggat upp en studio och en ljudtekniker, vi hade möten och argumenterade i över en månad om huruvida podden skulle heta ”Döda en darling med Mian och Sara” (min preferens) eller ”Döda din darling med Mian och Sara” (Mians preferens). Mycken energi gick åt till just denna diskussion, vilket gör det något ironiskt att vi till slut landade i namnet ”Mian och Saras skrivarlya”. För att det, när titeln stod svart på vitt, inte var kul att ha ordet ”döda” i den, och för att det låter mysigt att bjuda in våra lyssnare till en lya.

Nu sitter jag här och laddar upp våra två första avsnitt. De ska släppas i morgon bitti, och det känns så avklätt att jag häromnatten drömde att jag hade ställt upp i att vara med i ett tv-program där en kändis berättar sina sexuella fantasier och sedan matchas med en partner och allt, inklusive umgänget, klipps ihop till ett smakfullt men utlämnande tv-program på bästa sändningstid.

Recensionerna på den sista boken i romanserien jag arbetat på i nio års tid? Jo, jag känner lättnaden över att kunna meddela att de varit strålande. Särskilt fin var denna text av Anna Andersson, som utöver att vara en recension också kan stå för sig själv. Men den här blänkaren i Aftonbladet tål också att nämnas!

Nu ska jag sova och försöka att inte nattvåndas över att Mian och Saras skrivarlya släpps ut i etern i morgon. Som Anna Andersson skrev: Den som vaknar i vargtimmen och tycker att livet är precis som det ska kan ju anmäla sig i valfri reception.

Ps. Snart kommer ett riktigt inlägg om boken, om releasefesten förra veckan och om en releasetårta som tog mig en arbetsvecka att åstadkomma. Och då bakade jag inte ens själva tårtan.

0 svar

  1. Fantastiska Sara!! Tack för allt du skriver och babblar på. Det bidrar verkligen till att göra världen och livet (med)mänskligare och vackrare. ❤️

  2. Du är helt underbar!
    Har haft och har mycket nytta av dina böcker i min svensk undervisning. ❤️
    Brukar du vara ute och föreläsa?

    1. Rimlig fråga! Jag hade tänkt fotografera figurerna på tårtan utomhus, och väntade därför i flera dagar på att det ska vara vindstilla ute. Dagarna blev till veckor, som blev till månader, utan att det någonsin var vindstilla när jag tittade ut. Sedan behövde jag visa min lägenhet eftersom jag råkade köpa ett hus, och då tog jag alla figurerna till min systers lägenhet, där de har stått och väntat sedan dess. Ryktet säger att vissa av figurerna har gått sönder under tiden, av värme och gravitation. Så jag behöver alltså flytta, och laga figurerna, och vänta tills det blir vindstilla utanför min nya bostad. Sen så!

      Kul att du gillar podden!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster