Idag pratade jag med en branschkollega om hur debuterande författares kontraktsskrivning borde gå till för att matcha den starka känslan av overklighet och this is it som den debuterande författaren ofta känner. Att göra en digital underskrift på bussen hem från förlagsmötet räcker gott, kan jag intyga, för den som redan gett ut 20 böcker. Men när man får ge ut sin första bok, ofta efter månader eller år av försök, borde det ske med lite mer pompa och ståt.
Det borde ske på en scen, med en fanfar, blomsterkvast och Aftonbladet på plats för att göra en intervju. Ett femtiotal personer borde skåla. Och kontraktet borde vara i åtminstone A2-storlek, gärna i hårdkartong så att den debuterande författaren och förlagschefen kan skriva på det stående, framför fotoblixtar och till folkets jubel.
Ungefär som när jag debuterade, alltså. I flytten dök det här 13 år gamla kontraktet upp, vilket det har en tendens att göra då dess storlek inte tillåter att man sätter in det i en pärm. I lucka 9 i denna julkalender över saker som kommit fram i flytten hittar vi alltså mitt första förlagskontrakt! Vill ni signera ett avtal under riktigt festliga former, se till att vinna det i en tävling.