I lucka 13 i denna bedrövligt sporadiska ”julkalender” finner vi en rockring för vuxna!
Jag var allt utom en atlet i skolan, ja ni vet, sist vald på jympan och så vidare. Men en enda aktivitet bevisade att även jag hade en köttkropp med potential till både muskler, koordination och balans: rockringen.
En gång slog jag skolgårdsrekord, vilket inte var jättesvårt eftersom man, när man väl fattar hur man rockar rockring, kan göra det hur länge som helst. De andra barnen stod runt mig och räknade minuter. En klasskamrat sprang till läraren och sa att de måste förlänga rasten eftersom ett rekord var på väg att slås. Jag var i centrum och jag åstadkom något exceptionellt.
Jag lekte cirkus med dem hemma. Rockade med foten, upp till midjan, upp på handen, flera samtidigt, hoppade över, kröp igenom mitt i rullet. Någonstans finns en dikt om mina två rockringar, återstår att se om även den kommer fram i flytten.
Spola fram tjugo år. En kompis har skaffat en rockring för vuxna, som är ganska tung, har små bulor på insidan och alltså räknas som träningsredskap. Jag drabbas av habegär – inte konstigt när ens enda glansdag i grundskolan inträffat tack vare den hårda plastringens dans med centrifugalkrafterna – och köper genast en egen.
Stuvar undan alla möbler i vardagsrummet och rockar järnet i en dag. Får blåmärken av de små bulorna runt hela midjan. Måste ställa tillbaka möblerna. Tänker att jag en dag kommer att ha ett större vardagsrum eller en trädgård, och lägger tills vidare rockringen i förrådet. Den åker med i flytten, och sedan i nästa flytt, till synes dömd till att för alltid, med sin kompromisslösa otymplighet, blockera saker man vill komma åt i ett förråd. Här är den nu, tio år senare.
Så nu vet ni vad jag kommer att göra i min trädgård i sommar.
0 svar
Här är en till! På 50-talet var jag rockringsexpert! Men nu undrar jag om de där bulorna rentav kan flytta på inälvorna …Det känns nästan så.
Instämmer, så känns det! Men om man mjukstartar slipper man iaf blåmärkena.