Äntligen något som verkligen kvalar in i den här ”julkalenderns” tema, saker som dykt upp i flytten.
Förra gången jag flyttade var 2018. Sedan följde fyra år nästan helt utan smycken. Jag märkte det inte först, för jag bryr mig inte jättemycket om smycken generellt, men när jag till exempel skulle gå på fest eller vara på tv upplevde jag att jag hade väldigt lite att välja på. Faktiskt ingenting, om man skulle vara noga. Visst hade jag väl ägt smycken? Jag mindes distinkt åtminstone ett par armband. Letade efter dem i rimliga lådor och flyttkartonger, men utan framgång.
Åren gick. Jag köpte några nya armband och ett halsband. Hängde dem på ett smyckesträd som dekorerade byrån i sovrummet tillsammans med min antika skrivmaskin och en kopparpanna. Gav ut böcker, fick ett syskonbarn, genomlevde en pandemi och en cancerbehandling. Köpte ett hus.
Och i flytten till huset tyckte jag, när jag packade upp kopparpannan, att den kändes för kompakt för att vara tom. Och se där, i lucka 22 finner vi: smycken från förr!
2 svar
Äkta pärlor av oskattbart värde
I dessa tider med ”återbruk” – sekond hand – vi ska ej kasta utan istället nyttja våra saker ännu en gång, så kvalar Er lucka 22 mycket bra in.
För om vi alla och envar verkligen tänker till! Så tror jag nog att vi alldeles säkert har i våra respektive ”gömmor” ett smycke som åter kan tagas från och användas.
Min uppmaning till Er som läser detta, gräv där Ni står!
Ock Ni ska finna !