Äntligen är vi framme vid lucka 24 i denna julkalender, som jag bara kan beklaga om du dragits in i. I den här luckan tänkte jag att jag lägger det äldsta jag har hittat i flytten, så att ni andra hamstrar ska känna igen er ordentligt. Det visade sig att det äldsta som dök upp i flytten var äldre än alla oss.
Ja visst, det är en tjugofjärdedels riksdaler anno 1772! Jag har haft detta mynt sedan jag var liten och trodde att det kanske var borta, men så dök det upp i flytten. Jag vet inte var jag fick tag i det till att börja med. En lågoddsare är min farfar frimärkssamlaren, men misstänkta är också 1) övergivna utgrävningsplatser där jag som barn lekte arkeolog och 2) andra platser där vuxna inte har koll på vad som ligger på marken.
När jag googlar på saken finns det visst någon som för fem år sedan sålde ett likadant mynt för 800 kronor, vilket ändå är hyfsat eftersom en daler motsvarar cirka 30 kronor idag. Mitt lilla mynt är dock så skamfilat att det inte borde motivera någon numismatiker att försöka komma över denna skatt. Men en gång i tiden köpte det något! Tanken svindlar, man vill skriva en roman.
Vad ska jag ha mitt 1700-talsmynt till, undrar ni kanske nu? Jag ska naturligtvis ha det till samma sak som när jag var barn, nämligen att ha det.
Det var lucka 24, det! Sammantaget har denna julkalender lyckats åstadkomma sjutton luckor, vilket naturligtvis är under all kritik men mer än jag trodde när jag började skriva den. Jag har ju haft fullt upp med min andra julkalender och själva flytten som är orsaken till att saker har kommit fram och kunnat omskrivas.
Tanken kommer oinbjuden: Jag borde ha lagt upp allt detta i Radiohjälpens auktioner.
Ett svar
Bättre med 17 språkluckor än inga alls.