Blogg

Om språket, livet och skrivandet, utan krav på verkshöjd. Bloggen har varit min ventil på nätet sedan 2006.

>Grattis?

>Under en period i mitt liv var internationella kvinnodagen den dagen då man kunde vara allra säkrast på att få ett gig.

>Att skriva en bok med två parallella historier är som att sy ihop två bitar av olika sorters tyg. Det kan man

>alla säger mello

>Min syster är i Peru och Jag: Vad är det du gör i Peru?Syster: Hahaha. Jag praktiserar. Min syster är i Peru

>Jag har kommit till en punkt i mitt liv när jag måste acceptera att jag behöver glasögon. Alla som hela livet har

>Innan Facebook kom och lärde oss alla att man inte riktigt har gillat något förrän man har tryckt på en knapp, fanns

>en helt påtaglig bok

>Det var lika overkligt som förra gången, när det plötsligt kom ett bud in på min arbetsplats bärande på de absolut första

>Jag sitter och tänker lite på semikolon. Det fanns en tid när semikolon bara var ett sätt att skilja interpunktionskompetenta från pöbeln,

>Denna veckas research visar bland annat följande: husflugor växer inte. De flugor som är små, är små för att de hade dålig

>Psst!

>Om man tittar lite till höger ser man att det har kommit en ny poll.

>du vet inte hälften

>Jag förstår inte varför det inte är mer rabalder kring att någon har flyttat på stjärntecknen. Vilka är vi nu? Vem är

>den sluge grammatiken

>Jag vill idag passa på och fråga vad som har hänt med det gamla semantiska grammatikgenuset, sexus. På baksidan av senaste QX

>Tofflan: Jag älskar Judit och Judit-reklamen!Jag: Ja, hoppas hon fortsätter göra deras reklamer.Tofflan: Vem?Jag: Hon som spelar Judit och Judit!Tofflan: Alltså, Sara

>Man vet aldrig vart researchen ska ta vägen med en. Idag gjorde min 1800-talsperson en jämförelse med gummiband, varpå jag var tvungen

>Ibland slås jag av en skum rädsla för att någon en vacker dag ska tvinga mig att leva i en heterosexuell relation.

>Jag önskar att ni kunde få läsa det jag skriver. Alla ni som troget klickar in här, för att det kanske har

>håret som gått

>På något sätt lyckades 2010 passera ganska obemärkt. Jag tänker på det när jag sitter marinerad i väteperoxid inför nyårsaftonens baluns, och

>hej mitt vinterland

>Snön är rasande, hade jag varit rubrikmakare hade jag förklarat på gult papper att snön rasar mot marken. Och precis så duktig

>Och en av er frågade om jag tror på kärleken. Den uppenbara motfrågan är förstås: vilken kärlek? För att börja i det

>Som en av er nämnde: Några fler kommentarer så kan jag satsa på en kvalitativ analys i stället! Tack för era svar

>angående er trängtan

>Egentligen har jag ingen riktigt rejäl aning om varför ni som läser den här bloggen läser den. Hoppas ni på att få