Blogg
Om språket, livet och skrivandet, utan krav på verkshöjd. Bloggen har varit min ventil på nätet sedan 2006.
>Det finns en gräns för hur mycket man bör försöka imponera på sig själv. Min gräns upptäckte jag igår, och kan meddela
>För att förenkla för oss när vi i framtiden ritar tidslinjer för att skriva vår familjekrönika, har jag, min syster och min
>Hjärtat slog faktiskt ett par dunk hårdare när jag upptäckte att man redan kan köpa min nästa bok. Nå, inte köpa den,
>Jag har fått en förfrågan angående mina förehavanden, då jag inte synts till på bloggen på ett tag. Jag kan meddela att
>Det finns en tidning, vi kan kalla den ReckoVeryn, som skrev till mig häromdagen. Det är inte så ovanligt, tidningar skriver till
>Jag och Tofflan gnuggar, putsar, gnuggar, svär och skurar, men kommer aldrig till dörren. Vid det här laget har vi städat den
>Efter fruktansvärd anspänning kommer här fortsättningen på den rafflande historien om Flytten, närmare bestämt sängkuppen. Som inledning vill jag brista ut i
>Min flytt har präglats av hjälpsamma vänner och min beundran för dem och för min egen butchighet. Så långt inget udda. Däremot
>I vad som närmast kan betraktas som en koja sitter jag och min dator och jublar över att Internet fungerar. Till vänster
>Kära alla! Det gläder mig mycket att se att budgivningen fortfarande pågår, i sedvanlig anarkistisk anda långt utöver de direktiv jag från
>När jag sade upp mitt medlemskap på Sats log den brunhåriga receptionisten mot mig och sa: ”Får man fråga varför du vill
>Ni vet, de där pilatesbollarna som man ska ligga på för att balansträning tränar även de små musklerna? En sådan har vi
>Jag hinner som sagt inte blogga såhär i flyttider, vilket (som ni säkert har märkt) har fått mig att blogga mer. Till
>Och så förstås all den där skiten som kommer fram. När jag skaffade mitt gröna skåp (någon gång ska ni få se
>Flytt är en av de där aktiviteterna som genererar enormt mycket bloggmaterial, men som ger lite eller ingen tid att faktiskt blogga
>Sorterar pärmar och tänker att annars skulle jag förstås kunna auktionera ut alla små anteckningar jag tydligen ägnat mig åt vid mindre
> Linnet med handbojorna ligger fortfarande på utropspriset som hastigt bestämdes till 30 kronor. Jag hoppas förstås på lite action och upprepar:
> Hm, det här går ju strålande, om man ser det som att jag egentligen vill behålla sakerna jag auktionerar ut. Låt
>Låt se vad som händer nu då… första auktionen är i rullning. Ett par byxor, och eftersom jag tydligen får på mig
>I söndags skickade jag in den slutgiltiga versionen av min nästa bok. ”Tvåan”, kallas den på boklingo. Enligt kännare i branschen kommer