Blogg
Om språket, livet och skrivandet, utan krav på verkshöjd. Bloggen har varit min ventil på nätet sedan 2006.
>Jag tänkte att jag gör så här: Jag lägger ut en liten pryl per dag, och så är det öppet för budgivning
>Torsdagens hyllning av mina bloggläsare har återupplivat min nyfikenhet, och jag har raskt beslutat mig för att pracka på er en ny
>Idag har jag gått igenom min blogg på jakt efter inlägg att sätta etiketter på. Kategoriserande är som bekant en av mänsklighetens
>Jag vill bara berätta att det här med research är en bitch. Jag förhåller mig därmed till den på samma sätt som
>Om tre veckor förflyttar jag mitt pick och pack till andra sidan Stockholm, och det har fått mig att inse hur många
>En av många saker jag reflekterade över när jag igår morse delade buss med ett trettiotal twittrande bokbloggare, är att jag verkligen
>Snart kommer min heterosysters redovisning av kvällen på Momma. Den är egentligen redan skriven, jag kunde bara inte få mig till att
>Tofflan: Jag funderar över om jag ska bli deprimerad eller i stället hemfalla åt dåliga ordvitsar. Vad kallar man ett svårlöst problem
>På tåget som jag åker med till jobbet har sådär tio personer i varje vagn, statistiskt sett, röstat på Sverigedemokraterna. Jag tittar
>Jag är så störd så jag skakar. Jag ska inte ens försöka få ur mig något välartikulerat, men jag kan inte publicera
>”Men får såna som jag gå dit då?””Ja det är klart du får.””Jaha. Jag vet liksom inte hur det funkar.””Nej, men det
>Jag vill bara säga att jag tycker att det här valet hittills har varit helt sjukt. Det som framför allt är sjukt
>För er som har frågat om jag kommer att befinna mig på Bokmässan i år, och även för er som har undrat
>Rotebro har Sveriges enda jästfabrik. Ibland ligger vinden på från Norrviken, då blir alla rotebrobor en aning jästa om de har balkongdörren
>Hur mycket än folk har liknat mig vid Lisbeth Salander. Hur ofta än tanter har kommit fram och sagt att jag ser
>Ni vet, såna där brev man hoppas på och längtar efter? Som ska säga ”grattis, vi vill ge ut ditt manus!” eller
>Mina helger har gått åt till hopskruvande av möbler. Att sätta ihop min nya säng tog sex timmar, och då hade jag
>Det är på tiden att jag tar mig an några googlingar igen, och accepterar att min uppgift i livet är att undervisa
>Det var inte förrän folk började prata om Bok Nummer Två med sådan insinuant intonation att jag var tvungen att reflektera över
>Det där med ”dagens lista” klingar liksom inte helt okej förrän man har gjort det till en serie, och för att göra